Vår rekommendation är att anpassa språkform efter sammanhanget. Om man vänder sig till personer i konstbranschen, där stavningen med c är vanligare, kan man välja varianten med c. Om man vänder sig till personer utanför branschen kan man välja varianten med k. Är man osäker eller inte intresserad av att anpassa språkformen efter sammanhanget rekommenderar vi kurator för personen. För verksamheten rekommenderar vi kurera.

Både curator och kurator är vanliga i dagens svenska. I en databas över tidningsspråk står curator för tre av fem träffar, medan kurator står för två av fem träffar. Stavningen med c tycks också vara vanligare inom konstbranschen. I sammansättningar med något annat led före är stavningen med k i stället vanligare, exempelvis filmkurator, konstkurator, utställningskurator.

Även i uttalet förekommer två varianter: ett svenskt uttal med betoning på andra stavelsen [kura`tor], och ett engelskt uttal med betoning på första stavelsen [kjo´rejter]. Det senare uttalet tycks vara vanligare i sammanhang där man väljer stavningen med c, alltså bland annat i konstbranschen.

Något som talar för uttalet [kura`tor] är att det är enklast att böja, särskilt i bestämd form plural. Om uttalet är [kura`tor] blir bestämd form plural [kurato´rerna]. En kurator, den kuratorn, flera kuratorer, de där kuratorerna.

För verksamheten, alltså som verb, förekommer tre former: curera, kurera och kuratera. Här är den vanligaste formen kurera, vilket följer samma mönster som liknande ord (jämför arrendator – arrendera, indikator – indikera).

Läs även: Hur böjer man lånord i svenska?