Det går bra att skriva på båda sätten: kommittén är försenade eller kommittén är försenad.

Vissa ord är till formen singular men till betydelsen plurala. Kommittén är grammatiskt sett singular bestämd form. Om man böjer adjektivet försenad efter den grammatiska formen (singular) heter det kommittén är försenad. Men betydelsemässigt består en kommitté alltid av mer än en person och kan därför ändå uppfattas som en sorts plural. Därför kan man också böja försenad efter betydelsen, alltså i plural: kommittén är försenade.

När adjektivet står före substantivet följer det däremot alltid den grammatiska singularformen: en försenad kommitté men inte en försenade kommitté. Detta kallas kongruens.

Valmöjligheten mellan singular och plural brukar uppstår när adjektivet står efter verben bli eller vara (alltså när det fungerar som predikativ). Typiska exempel på sådana konstruktioner är just kommittén är försenad/försenade eller laget blev överraskat/överraskade, familjen blev besviken/besvikna. Samma mönster gäller vid många ord som betecknar grupper eller kollektiv: lag, styrelse, par, företag, familj, utskott med flera.

Traditionellt har språkvårdare hävdat att det är den grammatiska formen som ska styra. Många språkbrukare föredrar dock att böja efter betydelsen och numera betraktas det som helt korrekt. Laget blev överraskat av den oväntade segern reagerar många på, och skriver hellre Laget blev överraskade av den oväntade segern. När det gäller folk finns inget annat alternativ än att böja adjektivet efter betydelsen, alltså i plural: Folk är upprörda.

Om inget alternativ känns riktigt bra kan man överväga att formulera om eller välja ett annat ord: kommitténs arbete är försenat, spelarna blev överraskade av segern, alla i familjen blev besvikna.