Det är ett sammansatt ord där förleden är en gammal form för genitiv plural av öra. Efterleden är det numera försvunna ordet gat, som betydde ’behag’. Egentligen borde ordet ha stavats örngått – fornsvenskt a kom nämligen i många ord att så småningom uttalas som å, och också skrivas så. Men eftersom det gamla ordet gat kom ur bruk, kan man gissa att ordet örngott i stället associerades med adjektivet gott; det är ju gott för öronen att vila mot ett örngott.

Ordet verkar under århundradena genomgått en betydelseglidning. För de flesta betyder örngott nu ’kuddöverdrag’, men åtminstone fram till mitten av 1800-talet hade ordet betydelsen ’huvudkudde’.