De facto är latin och betyder ’i verkligheten’. Uttrycket kan användas både i fackspråket och i allmänspråket. Fackspråkligt kan det förekomma i yttranden av juridisk karaktär där man ställer verkligheten mot principer på pappret, eller de jure, ’enligt lag’: Enklaven tillhör de jure Azerbajdzjan, men kontrolleras de facto av Armenien sedan kriget 1992.

De facto förekommer även i sammansättningar. Ett de facto-erkännande är ett provisoriskt erkännande av en ny eller blivande stat (som senare kan vinna erkännande). En de facto-flykting är en person som inte kan få flyktingstatus, men som kan åberopa flyktingliknande skäl. En de facto-standard är en standard som tillämpas av konvention, utan att det finns någon formell överenskommelse.

I allmänspråket används de facto för att understryka att något är fakta, snarare än en gissning eller åsikt: De sa att jag lämnade in min ansökan för sent, men jag lämnade de facto in den redan i tisdags. Ett alternativ är att man byter ut de facto mot faktiskt eller faktum är att när man vill betona fakta.

I vissa andra sammanhang i allmänspråket går det att byta ut de facto mot i praktiken: Förslaget innebär de facto [i praktiken] en överföring av utgifter från stat till kommun.