Den svaga böjningen är den som traditionellt ansetts vara korrekt, och det är den enda som finns i ordböckerna. Sedan 1990-talet har emellertid stark böjning kommit att användas parallellt med svag böjning. I formell text är svag presensform ungefär lika vanlig som stark, medan de andra böjningsformerna nästan uteslutande är svaga. I informella texttyper är stark böjning det vanligaste valet i alla böjningsformer.
Variationen kan förklaras med att bildningen av verbet hushålla kan uppfattas på två olika sätt. Å ena sidan kan hushålla uppfattas som en bildning till substantivet hushåll. En sådan tolkning leder till att ordet böjs svagt, dvs. hushållar, hushållade, hushållat. Den tolkningen görs av historiska ordböcker. Å andra sidan kan hushålla uppfattas som en sammansättning av hus och verbet hålla. Det alternativet talar för att ordet böjs starkt som det enkla verbet hålla, dvs. hushåller, hushöll, hushållit.