Orden timme och timma kan i alla sammanhang ersätta varandra. Formen timme är den vanligaste i skriftspråk.

I fornsvenskan var timme grundform (nominativ) och timma böjd form, alltså den som t.ex. användes när ordet stod som objekt eller efter preposition. Båda formerna har överlevt och kommit att användas som grundform. I talspråket är timme vanligast i de södra delarna av Sverige, timma i de mellersta och norra delarna.