Båda konstruktionerna går bra och kan motiveras på olika sätt. Det andra alternativet med verbet i passiv form, luras, dominerar dock idag.

I ”Han har låtit sig lura” uppfattas ”sig” som ett objekt till ”lura”, motsvarande ”Han har inte låtit lura sig”.

I ”Han har låtit sig luras” är det en satsförkortning där man kan läsa in en så kallad agent som har gjort något, i det här fallet lurats. Väljer man att skriva ut den underförstådda agenten krävs alltså den passiva formen på verbet: ”Han har låtit sig luras av Kalle”.

I konstruktioner av typen låta sig + verb är det generellt mycket vanligare med satsförkortning och passiv form:

Hon lät sig inte skrämmas.
Han lät sig övertygas.
Det låter sig göras.