Den ursprungliga betydelsen hos svär är lite oklar, men betecknar något slags släktskap. I fornsvenskan användes svär för ’svärfar’ och svära för ’svärmor’, en form som levt kvar längre, också i betydelsen ’svärdotter’ eller ’svägerska’. Både orden svägerska och svåger är  besläktade med svär. Ordledet svär- är gemensamt för många indoeuropeiska språk, även om det förstås har lite olika skepnad i de olika språken. Läs mer om svär i Svenska Akademiens Ordbok.

Ordledet styv förekommer i de flesta germanska språk och tycks ha haft den ursprungliga betydelsen ’stympad, ofullständig’. Styv hänger ihop med stuv, som används om en bit tyg som blivit över.