Ursprungligen är det frågan om jätte, som betecknar ett väsen med övermänsklig storlek och styrka. Redan under medeltiden börjar exempel dyka upp på ordets användning i överförd betydelse: om mycket stora personer, träd, stjärnor (inom astronomin), länder, djur etc. Exempel på tidig användning av jätte- som förled i sammansättningar är adjektiven jättestark, jättestor, jättehög och jättelång, alla från 1800-talets början. I dessa ord finns fortfarande betydelsen som avser något stort som en jätte närvarande. Men under 1900-talet har jätte- alltså kommit att utvecklas till ett ordbildningselement med en allmänt förstärkande innebörd, som i adjektiven jättefin, jätteflitig och jättefånig . Det är så ordet används i jätteliten, enormt liten.