Det kan heta både jag spar och jag sparar i presens.

Spara böjs alltså spar, sparade, sparat eller sparar, sparade, sparat. Imperativformen i standardsvenska är spara, som i: spara ditt godis!

Tidigare kunde verbet spara böjas spar, sparde, spart, men av dessa böjningsformer är det numera bara presensformen spar som betraktas som standardsvenska. Sparde och spart förekommer dock i talet regionalt, liksom imperativformen spar, som i: spar ditt godis!