Ordet disko är en kortform av diskotek. Vi lånade in båda formerna från engelskans disco och discotheque på 1970-talet. Tidigare fanns dock diskotek i svenskan i betydelsen skivsamling. Men disko har haft en lång vandringshistoria innan dess. Grekiskans diskos lånades först in i latinet, där det skrevs discus med c. Därifrån tror man att det tidigt lånades in i de germanska språken, eftersom disk redan på medeltiden användes i betydelserna ’skiva, bord, tallrik’, jämför med tyskans Tisch ’bord’.

Disk och disko har alltså sitt ursprung i samma ord, så att stava det ena med c och det andra med k är att komplicera saker i onödan, särskilt eftersom svenskan normalt sett stavar k-ljudet med k.