Variationen mellan kyrk- och kyrko- har språkhistoriska rötter. I fornsvenskan kunde man böja substantiv i kasus, och kyrko var den kasusböjda formen, medan kyrk var den oböjda. Den oböjda formen kommit att ingå i en del ord, och den böjda i andra, och därför finns det sammansättningar både med kyrk- och kyrko-.

Vissa ord kan ha båda formerna. Kyrkbok kan också heta kyrkobok, kyrkbesök kan heta kyrkobesök och kyrkmur kan heta kyrkomur. Om man undrar vilken form ett kyrkord har kan man prova att slå upp det i Svenska Akademiens ordlista, som listar en del sammansättningar. 

Läs även: Varför får vissa ord -e, -o eller -u i sammansättningar, som ödlefötter, känslostyrd eller ladusvala?