Keff betyder ’dålig, dum, ful, konstig’. Det kommer från arabiskan, där det är ett positivt värdeord som betyder ungefär ’bra, trevlig, rolig’, men på svenska har det alltså fått motsatt betydelse.

Keff är ett adjektiv, som ibland används oböjt: Det är helt keff, och ibland böjs: Kärlek är kefft, man ska vara fri! Vissa lägger också till adjektivsuffixet -ig, och böjer det keffig, keffigt.