Ett prefix är ett förled till ett ord, som placeras först i ordet. Ett prefix kan vanligen inte fungera som eget ord. Betydelsen kan vara mer eller mindre tydlig. Exempel på prefix är o- i otrevlig, miss- i missgärning, veder- i vedermöda och be- i bedöma.

Ett suffix sätts i stället i slutet av ord. Böjningssuffix används för att böja ord: -en i kaninen, -er i kaniner och -t i äpplet. Avledningssuffix används för att bilda ord till andra ord. Ofta blir det då en annan ordklass: med -ning får man substantivet skrivning till verbet skriva och med -are får man substantivet skrivare till samma verb, med -isk får man adjektivet mordisk till substantivet mord.