Det svenska alfabetet utgår från det latinska alfabetet som bara har fem vokaler. I svenskan, liksom i de andra skandinaviska språken, har det däremot funnits nio vokaler ända sedan vokalerna ä, y, ö tillkom på 700–800-talet, och å-ljudet utvecklades ur a på 1200–1300-talet.

Att bokstäverna å, ä och ö finns i det svenska skriftspråket beror alltså på att vi behöver dem då å-ljudet, ä-ljudet och ö-ljudet finns i det svenska språket. Samma sak gäller danska och norska, även om den exakta utformningen av bokstavstecknen har sett lite olika ut under olika tidsperioder i de tre skandinaviska språken.

Bokstäverna ä och ö fanns med i den allra första tryckta boken på svenska som kom ut 1495. Bokstaven å infördes i tryck 1526. Ursprungligen skrevs å och ä som a med ett litet o respektive e ovanför. Bokstaven ö skrevs som ett o med ett litet e ovanför.

Läs även: Varför har vi olika placering av å i svenska alfabetet jämfört med de danska och norska?

Läs mer om språkhistoria i Isofs kunskapsbank om svenska språket: Svenskans historia