I och med stavningsreformen 1906 kom v-ljudet att genomgående stavas v. Då blev lif till liv och lefva till leva. För att hålla ihop olika former av samma ord skulle v behållas i skrift även om uttalet ändrades till /f / framför s och t, som i livs och levt. Ett undantag gjordes dock för haft. Anledningen var att det är ett mycket frekvent ord. Dessutom var det oregelbundet böjt; v-ljudet fanns inte alls i preteritum (hade) och bara alternativt i infinitiv (ha/hafva) och presens (har/hafver).

Men i neutrumformen av perfekt particip skriver man v. Det gäller mest sammansatta verb: ett innehavt bidrag, medhavt pollen.