Suffixet -on användes redan i fornsvenskan. Det är sannolikt samma suffix som i ögon och öron, d.v.s. en gammal pluralform. Så småningom började det också användas som singular: ett nypon etc. Det har kommit att uppfattas som ett särskilt bär- och fruktsuffix. Andra exempel är lingon, hjortron, hallon, nypon, odon, tistron, päron, plommon, sviskon.