Fur (med formen furu om virket och fura om enskilt träd) är det gamla germanska ordet för trädet tall; jämför med danskans fyr och tyskans Föhre. Fur är lustigt nog släkt med latinets quercus, ’ek’.

Ordet tall är inte fullt så gammalt (belagt från 1500-talet), och det tycks inte ha förekommit i andra germanska språk än svenska och norska. Möjligen är det besläktat med dialektordet tull, ’topp på växande träd’; jämför årtull.

Fur kan i vissa dialekter dröja sig kvar som benämning för trädarten. Ibland har man rentav skiljt mellan tall för yngre träd och fur för äldre, uppvuxna träd. I allmänspråket omtalar man undantagsvis enskilda träd som furor (”en ståtlig fura”), men normalt används det i dag bara om tall som virke.