Ordet brukare är en fackterm som används inom socialtjänsten. Termen syftar på alla som oavsett anledning får en insats från socialtjänsten. Det handlar om människor med väldigt olika behov, men ibland behöver man benämna hela gruppen, exempelvis när man för statistik över socialtjänstens verksamhet.

Däremot bör man undvika ordet brukare när man syftar på en särskild grupp eller individ, eftersom det kan uppfattas som avståndstagande eller till och med kränkande. Då bör man i stället använda mer precisa benämningar om de enskilda personerna, till exempel hyresgäst, klient, deltagare i daglig verksamhet, mottagare av hemtjänst, den äldre eller person med ledsagarservice.

Grundbetydelsen av ordet brukare är ’person som tar något i bruk’. När brukare började användas inom socialtjänsten fanns en önskan att tydliggöra personens delaktighet och medansvar för att ta insatser ”i bruk” (främst sociala insatser). Det var det som ordet brukare ansågs signalera. I samma anda bildades brukarorganisationer och brukarråd, där det talades om brukarinflytande och brukarmedverkan. Så har ordet använts sedan omkring 1990. Innan dess användes ordet framför allt om jordbrukare.