Fjärrundervisning innebär undervisning som är interaktiv och sker i realtid genom att man använder informations- och kommunikationsteknik. Under fjärrundervisningen är eleverna i skolans lokaler tillsammans med en handledare, medan läraren som undervisar – fjärrläraren – befinner sig någon annanstans.

Fjärrundervisning används inom grund- och gymnasieskolan och regleras i skollagen. Det används bland annat när skolan inte har någon behörig lärare eller när det inte finns tillräckligt med elever, till exempel i ämnen som samiska och teckenspråk.

Distansundervisning används framför allt inom högskolesektorn. I det sammanhanget innebär sådan undervisning att lärare och studenter större delen av tiden är rumsligt åtskilda. I praktiken kan distanskurser innehålla moment av fysiska sammankomster, det vill säga distansundervisningen kan vara både analog och digital.

Nätundervisning används när man vill poängtera att distansundervisningen genomförs via internet.

I vissa sammanhang kan det vara klokt att göra förtydligande omskrivningar i stället för att enbart använda fjärrundervisning, distansundervisning eller nätundervisning, eftersom begreppen ibland överlappar varandra. I exempelvis den nya förordningen SFS 2020:115, som beslutats i samband med coronapandemin 2020, använder regeringen inget av de tre uttrycken. I stället används skrivningen ”undervisning där läraren och eleven är åtskilda i rum men inte i tid, eller är åtskilda i både rum och tid”. När regeringen hänvisar till förordningen sammanfattas undervisningsformerna i uttrycket fjärr- och distansundervisning.

Undervisning som bedrivs på plats i skolans lokaler brukar ibland kallas närundervisning, särskilt som kontrast till fjärrundervisning, distansundervisning och nätundervisning.