I medierna rapporteras det ibland om vita i Sydafrika som är afrikaanstalande. Flera olika benämningar används, som boer, boerättlingar, afrikaaner och afrikander, men de är inte entydigt definierade. Ibland används de mer eller mindre synonymt, ibland ges de olika innebörd. Så vad ska man välja?

Sammanfattningsvis är vår rekommendation att använda mer precisa benämningar på en specifik grupp, som vita afrikaanstalande eller vita boerättlingar. För den som istället vill använda afrikaaner eller afrikander, förordar vi i första hand formen afrikander. Här följer bakgrunden till våra rekommendationer: 

Ättlingarna till boerna, alltså emigranter från framför allt Nederländerna som anlände till Sydafrika från 1600-talet och framåt, kallas ofta bara boer. Det är en undergrupp till den bredare gruppen vita afrikaanstalande, vilka ofta kallas afrikaaner eller afrikander, som utgör omkring 60 procent av den vita befolkningen i Sydafrika.

Men boer kan ha andra modersmål, det finns svarta som kallar sig afrikander/afrikaaner och det finns stora grupper av vita afrikaanstalande i länder som Australien. Majoriteten afrikaanstalande i Sydafrika är idag inte heller vita. Och boer används ibland som beteckning för, eller väcker associationer till, konservativa boernationalister. Eftersom benämningarna alltså kan ges olika innehåll i olika sammanhang, är det bättre att precisera vad man avser när man vill omtala en specifik grupp, till exempel vita sydafrikaner, vita/svarta afrikaanstalande, vita boerättlingar eller boernationalister.

Afrikand(er) eller afrikaan(er)?

I både svenskt och internationellt språkbruk används ofta afrikaaner och afrikander (med olika stavning och böjning), i första hand i betydelsen ’vita afrikaanstalande i Sydafrika’. Om man trots allt vill använda en sådan benämning, vilken ska man välja och med vilken stavning och böjning?

I svenska ordböcker används individbeteckningarna afrikand (flera afrikander) och afrikaan (flera afrikaaner). Men i bruket, som i medietexter, förekommer i stort sett bara gruppbeteckningarna afrikander och afrikaaner (eller afrikaaners), och de används ibland även som individbeteckningar (en afrikander, en afrikaaner); jämför norska afrikander (plural afrikandere), danska afrikaaner (afrikaanere) och engelska afrikaner (afrikaners).

Afrikaaner fungerar sämre på svenska på grund av likheten med afrikaner för ’invånare i Afrika’. Afrikander är därför mindre tvetydigt, och i bruket dominerar det också relativt stort gentemot afrikaaner(s). Även i engelskan används afrikander ibland som minoritetsbeteckning, men eftersom afrikander där också är en term för en viss nötboskapsras används den idag mindre för minoriteten. Det engelska bruket kan vara skälet till att svenska ordböcker i regel förordat afrikaan och angett afrikand som föråldrat, trots att det inte stämmer med det svenska bruket.

Afrikander har alltså vissa fördelar på svenska, men som gruppbeteckning är även afrikaaners tänkbart (för att undvika likheten med afrikaner). Det andra a:et i afrikaaners uttalas då precis som språket afrikaans med långt, ljust a. Men bäst är alltså att använda mer precisa benämningar.