Vilka genus har svenska språket?
I dagens svenska har vi två grammatiska genus, n-genus (utrum) och t-genus (neutrum): en kvinna/den kvinnan, en björn/den björnen; ett bord/det bordet, ett förslag/det förslaget.
Man kan även göra en semantisk indelning, där man tar hänsyn till egenskaper hos det man talar om. Enligt denna indelning finns det tre genus: femininum (hon), maskulinum (han), och inanimatum (”obesjälat” den/det). Exempelvis kan ett statsråd, med t-genus enligt det grammatiska systemet, vara en kvinna, och vid referens till det statsrådet kan man även hänvisa till hon/henne när det är relevant: Om detta skrev det tidigare statsrådet en artikel för en dryg vecka sedan. Hon anknyter i artikeln till en ny bok på samma tema.
Läs även:
Hur behandlar man personbeteckningar som är t-ord? Skriver man “statsrådet är intresserat”?
Hur vet man om ett substantiv har n-genus eller t-genus, en eller ett?
Kan ett substantiv ha både n- och t-genus?
Fördjupning:
Svenskans historia | Institutet för språk och folkminnen (länk till annan webbplats)