I talad sverigesvenska finns något som kallas tonaccent. Många känner till det som en kontrast mellan akut accent och grav accent. Numera kallas det ofta accent 1 och accent 2. Tonaccent återges aldrig i skrift.

Skillnaden mellan de två tonaccenterna har att göra med tonhöjd. Ett exempel är ordparet tomten (bestämd form av tomt) som har accent 1, och tomten (bestämd form av tomte) som har accent 2. Det enda som skiljer i uttalet av dessa ord är tonaccenten. En minnesregel kan vara att accent 1 har en tontopp, medan accent 2 har två tontoppar.

Tonaccent finns i både standardsvenskan och många dialekter i Sverige. I finlandssvenskan är tonaccent väldigt ovanlig, och förekommer bara i vissa dialekter. Även norskan har tonaccent.

Nedan ges fler exempel på ord i svenskan där det bara är accenten som skiljer.

Accent 1 (akut accent) har:
anden (av and)
buren (av bur)
moppen (av mopp)
Polen (landet)
tomten (av tomt)

Accent 2 (grav accent) har:
anden (av ande)
buren (av bära)
moppen (av moppe)
pålen (av påle)
tomten (av tomte).