När vi lånar ord från engelskan och de redan har en -ing-form, som jogging, mobbing, uppstår frågan om vi ska behålla den inlånade formen -ing eller lägga till den svenska formen -ning. Försvenskningen gör att orden fogas in i ett etablerat mönster för substantiv bildade av svenska verb.

Mönstret
För att göra substantiv av verb används ofta -ning eller -ing: skriva – skrivning, segla – segling. Mönstret för när man ska använda -ning och när man ska använda -ing är ganska tydligt för svenska verb:

Varianten -ing används för verb på -era, som parkera – parkering, sortera – sortering, samt för verbstammar med slut på:

– n, som låna ut – utlåning

– konsonant + r, som klättra – klättring, belägra – belägring

– konsonant + l, spegla – spegling.

Varianten -ning används vid alla andra svenska verb: antagning, svetsning, utredning, undervisning.

Anpassning av lånord
Eftersom inlånade ord med -ing inte är bildade av svenska verb, så är det inte självklart att de ska passas in i mönstret. Lånord uttalas ibland annorlunda än traditionella svenska ord, vilket förmodligen påverkar benägenheten att anpassa dem. Många ord förekommer med båda varianterna: mobbning och mobbing, jogging och joggning.

Detta är alltså ett område med variation, där valen sällan är självklara. Vi rekommenderar generellt att man anpassar lånorden till det svenska mönstret i svenska texter. Vid enstaka ord kan dock betydelse- eller stilskillnader uppstå, som man måste ta hänsyn till, t.ex. lobbying och lobbning.