Komparation innebär att man graderar betydelsen av ett adjektiv, exempelvis snygg, snyggare, snyggast eller typisk, mera typisk, mest typisk.

Ett adjektiv har tre böjningsformer: positiv (snygg, typisk), komparativ (snyggare, mera typisk) och superlativ (snyggast, mest typisk). Komparativ och superlativ visar att en egenskap hos någon eller något ökar vid en jämförelse:

Hen blir bara snyggare med åren.
Tulpaner är väl den mest typiska vårblomman!

Det finns två regelbundna sätt att komparera ett adjektiv på, antingen med ändelsen -are i komparativ och -ast- i superlativ, eller med bestämningarna mer(a) och mest.

Principen är att längre eller på andra vis komplexa adjektiv oftare kompareras med mer(a) och mest. Man skriver till exempel mer funktionell, mest funktionell hellre än funktionellare, funktionellast. Från denna princip finns det specialfall och undantag.

Några vanliga adjektiv kompareras oregelbundet, alltså varken med ändelserna -are och -ast eller bestämningarna mer(a) och mest: stor-större-störst, bra-bättre-bäst.

Läs även: Kan man skriva Det var min mest galnaste stund? Det räcker väl med antingen mest galna eller galnaste?