Båda orden kan ha t-genus eller n-genus, vilket kallas vacklande genus. Man kan alltså säga både kamratskapet och kamratskapen, och både släktskapet och släktskapen. I moderna ordböcker brukar båda formerna tas upp.

Tidigare tog ordböckerna endast upp formen ett kamratskap, kamratskapet, så för detta ord verkar n-formen vara nyare. I bruket verkar det vara ungefär lika vanligt med n-genus som med t-genus.

För ordet släktskap har båda formerna förekommit under lång tid. T-genus är dock betydligt vanligare, särskilt i uttrycket känna ett släktskap med.

Ändelsen -skap innebär 'att vara, till­höra eller ut­föra det som an­ges av förledet'. Svenskan har många ord som slutar på -skap. En del har n-genus (bekantskap, galenskap, vetenskap) och andra har t-genus (äktenskap, sällskap, borgerskap). Det finns inte något entydigt mönster för vilka ord som har n-genus och vilka som har t-genus, men t-genus verkar generellt vara vanligare och det är ofta det vi väljer för nybildade ord som slutar på -skap (som ett influerarskap).