Det betyder här ’sammanhängande, konsekvent’.

Ordet konsistens hade tidigare betydelsen ’fasthet, sammanhang’ vid sidan av den betydelse som senare kom att bli den enda i allmänspråket, ’beskaffenhet hos ämne som varken är rinnande eller fast’. Som filosofisk term har den första betydelsen levt kvar, fast med en mer specialiserad innebörd ’motsägelsefri’.

Ett adjektiv konsistent fanns tidigare till detta substantiv, med korresponderande betydelser: 1. ’stadig, sammanhängande’, filof. ’motsägelsefri’ 2. ’fast , tjockflytande’.

På senare tid har den gamla betydelsen ’fasthet’ hos konsistens och ’sammanhängande’ hos konsistent dykt upp efter mönster från motsvarande ord i engelskan.

Visst kan man ofta lika gärna använda konsekvens där det i dag står konsistens och sammanhängande, konsekvent, följdriktig där det i dag står konsistent. I andra sammanhang passar andra ord.