Det ordled svär som ingår i svärmor m.fl. ord är gemensamt för en stor mängd indoeuropeiska språk, även om det givetvis har olika skepnad i de olika språken. Den ursprungliga betydelsen hos ordet är lite oklar, men den betecknar någon slags släktskap. Besläktat med svär är såväl svåger som svägerska. I fornsvenskan användes svär för ’svärfar’. För ’svärmor’ fanns svära, en fom som levat kvar längre, också i betydelsen ’svärdotter’ eller ’svägerska’.

Ordledet styv förekommer i de flesta germanska språk och tycks ha haft den ursprungliga betydelsen ’stympad, ofullständig’. Styv är samhörigt med stuv, som används om en bit tyg som blivit över.