Fråga:
Varför heter det kyrkbacke utan o men kyrkoskatt med o, kyrkdörr men kyrkokör?
Svar:
Variationen mellan kyrk- och kyrko- har språkhistoriska rötter. I fornsvenskan kunde man böja substantiv i kasus, och kyrko var den kasusböjda formen. Den oböjda formen kommit att ingå i en del ord, och den böjda i andra, och därför finns det sammansättningar både med kyrk- och kyrko-.
Vissa ord kan till och med ha båda formerna. Kyrkbok kan också heta kyrkobok, kyrkbesök kan heta kyrkobesök och kyrkmur kan heta kyrkomur. Om man undrar vilken form ett kyrkord har kan man slå upp det i Svenska Akademiens ordlista.