I skrift rekommenderar vi skurit sig.

Enligt SAOL böjs verbet skära, skar, skurit, och det är alltså den böjning vi också rekommenderar i skrift.

Skära, skar, skurit är ett exempel på stark verbböjning, där vokalen i verbet förändras mellan formerna. De flesta verb i svenskan böjs svagt, med -(a)de och -t, och skära, skärde, skärt ansluter till det mönstret. Det används mest i tal, och många barn föredrar svag böjning också där standardsvenska har stark böjning. Det gör att skära, skärde, skärt kan låta lite barnsligt, men det är också fullt möjligt att språket håller på att förändras mot fler svaga verbböjningar.