Det är vanligt att både ordet legend och ordet legendar används för att benämna berömda personer, såväl levande som döda.

Ordet legend har använts i svenskan sedan 1500-talet, ursprungligen för att benämna samlingar av uppbyggliga helgonberättelser. Ordet är bildat till latinets legere, ‘att läsa’. Den ursprungliga betydelsen är ungefär ‘det som bör läsas’.

Denna betydelse har sedan vidgats till att avse fantastiska berättelser mer allmänt. Under 1900-talet började man dessutom lite skämtsamt tala om personer som legender, alltså som om en persons liv var en hjältesaga. Det är en betydelseutveckling som skett i flera europeiska språk under 1900-talet. Därför säger man exempelvis att en person är en levande legend, det vill säga en fantastisk berättelse som utspelar sig i realtid. Den liknelsen har så småningom stelnat så att ordet har fått en parallell betydelse, där legend nu också kan beteckna en person som är föremål för fantastiska berättelser.

Legendar har använts i skrift sedan 1940-talet som benämning på berömda och framstående personer som det berättas om. I dag är ordet helt etablerat i svenskan, och används särskilt inom sportvärlden:

Ännu ett fjärilsguld i VM-sammanhang – nu är Sarah Sjöström lika stor som legendaren Michael Phelps.