Det svenska namnet idag är Belarus, alltså samma namn som landet själv använder (med latinska tecken). Adjektivet är belarusisk och invånarbeteckningen en belarusier, flera belarusier, de där belarusierna. Huvudspråket kallas belarusiska. 

Belarus uttalas i regel [bellaru:s], med ett långt u-ljud som i ljus. Även uttal med kort u, som i russ, förekommer. För adjektivet, invånarbeteckningen och språket är långt u-ljud det enda förekommande. 

Det äldre svenska namnet Vitryssland förekommer fortfarande en del i allmänspråket, liksom adjektivet vitrysk och språkbenämningen vitryska. Men Belarus, belarusisk och belarusiska dominerar idag stort i det svenska bruket. 

Varför namnbyte till Belarus?

Vitryssland är den etablerade form som använts i svenskan åtminstone sedan 1600-talet. Och Belarus betyder i grunden just Vitryssland. Det är också ovanligt att länder byter ut ett eget och sedan länge etablerat namn på en främmande nation, en så kallad exonym (Vitryssland), mot det främmande landets egen benämning, en så kallad endonym (Belarus).

Statsmakten i landet har dock uttryckt att andra länder (med latinskt alfabet) bör använda Belarus, av två skäl: Vitryssland (och motsvarigheter på andra språk) ligger språkligt så nära Ryssland att många anses ha svårt att skilja på länderna. Många förknippar också benämningen Vitryssland med icke önskvärda historiska relationer mellan de båda länderna. Det svenska utrikesdepartementet har sedan november 2019 hörsammat detta, och medierna och språkvården har sedan följt efter.

Läs mer om avvägningarna kring valet Vitryssland eller Belarus i vår längre artikel (även publicerad i Språktidningen nr 4/2020).