Ikon för Frågelådan

Frågelådan i svenska

Frågelådan

Fråga:

Funktionsnedsättning, funktionshinder eller funktionsvariation – vad heter det och vilka personbenämningar bör användas?

Svar:

De formella termerna är vanligen funktionsnedsättning och person med funktionsnedsättning.

Funktionsnedsättning är en nedsättning av någon av kroppens eller hjärnans funktioner, till exempel en hjärnskada eller dövhet. Funktionshinder avser då enligt Socialstyrelsens definitioner i stället hinder i miljön för den som har en funktionsnedsättning, till exempel trappor utan rullstolsramp för den som använder rullstol. Enligt den definitionen kan alltså en person inte ha ett funktionshinder, eller vara funktionshindrad, endast miljön omkring kan vara hindrande. Socialstyrelsen har avrått från handikapp för dessa begrepp sedan 2007 eftersom det ordet i dag anses ha negativ laddning.

En del upplever även funktionsnedsättning som negativt och använder hellre ord som funktionsvariation, funktionsskillnad eller funktionsvariant. De orden betonar mer att alla människor fungerar på olika sätt, inte bättre eller sämre. De refererar alltså teoretiskt till alla människor, varför de kan fungera sämre åtminstone för att lyfta fram grupper med särskilda behov. Ofta används dessa ord också mer övergripande för funktionsförmågor som på något sätt avviker från den gängse normuppfattningen om en ”normalfungerande” människa. Det kan i praktiken avse funktionsnedsättningar men behöver inte göra det utan kan även avse sådant som i vissa sammanhang är en tillgång – som att vara väldigt lång eller att, som många personer med adhd, vara särskilt energisk.

I bruket används många olika benämningar, och det finns skillnader mellan allmänspråk och fackspråk, mellan olika stilnivåer och mellan olika grupper, men också mellan individer i en grupp. I formella och övergripande sammanhang kan det fungera väl med just funktionsnedsättning och person med funktionsnedsättning, till exempel i myndighetstexter. När man tilltalar eller omtalar specifika grupper eller individer, bör man om möjligt använda de benämningar som grupperna eller personerna ifråga själva föredrar. Men det kan förstås ofta vara svårt att ta reda på, och ord på det här området förändras lätt över tid i användning och betydelse. I många fall, särskilt när fokus ligger på konkreta behov, kan det vara bäst att precisera sig och tala om döva, personer med autism, blinda personer etc. Vissa ord kan dessutom vara mer övergripande respektive specificerade, som i fallet synskadad (övergripande om personer med olika grader av synnedsättning) och blind (person med grav synnedsättning utan förmåga att se).

Sammansättningar med ord som funktionsnedsättning kan bli långa och otympliga. Som ensamt ord är kortformen funkis en vardaglig form. Men den används av alltfler mer stilneutralt i just sammansättningar: funkisrörelsen, funkisfrågor, funkisvänlig etc. Det kan fungera i sammanhang där det tydligt framgår vad funkis syftar på.

Handikapp lever kvar i vissa etablerade sammansättningar där ordet kan vara svårt att ersätta med funktionsnedsättning, som i handikapptoalett. Sådana ord kan dock ibland ersättas med andra ord, beroende på sammanhang, till exempel tillgänglig toalett. I det exemplet flyttar man samtidigt fokus från personerna till hur något anpassats för att fungera för fler.

Läs mer i posten om valet mellan former som funktionsnedsatt respektive person med funktionsnedsättning.

 

Hjälpte svaret dig?
Ja     
Nej