Ordet indian kan numera uppfattas som stötande. Ordet är ursprungligen skapat av kolonisatörer och är inte en benämning som de människor som kallats indianer valt själva.

Som allmän benämning för olika folk eller enskilda personer kan man i stället tala om ursprungsamerikaner eller urfolksamerikaner (jämför det vanliga engelska uttrycket native americans). Även andra former förekommer, som amerikansk urbefolkning, urfolk på den amerikanska kontinenten, infödda amerikaner osv. Det kan också inkludera andra amerikanska ursprungsfolk, som inuit- och aleutfolk. Det går ofta att precisera benämningen: brasiliansk urbefolkning.

Avses en specifik grupp eller individer ur den, är det bättre att använda deras benämningar: apacher, azteker, navajofolket, siouxer etc. Så omtalar många sig själva: Jag är cherokee.

När indian inte används som personbeteckning utan överfört till andra sammanhang, som i indiankrasse, indiankål (växter) och indianlax (fiskart), är det ofta mindre känsligt och svårare att ersätta. Det finns även många fasta uttryck som inte är helt enkla att ersätta, vare sig i svenskan (indianreservat, indianhövding etc.) eller engelskan (till exempel i amerikansk lagstiftning). Ordet indian kan även vara svårt att undvika när vi talar om äldre litteratur eller film, eller i gamla uttryck som att ”leka indianer och cowboys”.

I många fall går det ändå att formulera om på andra sätt. Och när det finns andra uttryck, som brittsommar och slingerkrasse i stället för indiansommar och indiankrasse, är det enkelt att välja dessa i stället.

Läs även: Hur kan man hantera laddade ord för grupper av människor?