Ikon för Frågelådan

Frågelådan i svenska

Frågelådan

Fråga:

Vad är fackspråk och allmänspråk och hur förhåller de sig till varandra?

Svar:

Det talas ofta om ”det svenska språket”, som om det vore ett enda och enhetligt språk. Men stora och samhällsbärande språk som svenska är egentligen uppbyggda av många olika, mindre ”språk i språket”. Det finns olika slags fackspråk och gruppspråk, och de skiljer sig mer eller mindre från det man kan kalla allmänspråket.

Allmänspråket omfattar, förenklat sett, de ord och uttryck som merparten av talarna av ett språk kommer i kontakt med – både sådana de själva använder i sin vardag och sådana de bara känner igen.

Fackspråken kan beskrivas som alla de sätt att tala och skriva om olika ämnen som framför allt fackexperter använder och utvecklar för att kommunicera med varandra på ett effektivt sätt. Hit hör alla yrkesrelaterade språk liksom alla uttryck knutna till mer eller mindre specialiserade fritidssysselsättningar och intresseområden. Det handlar om allt från juridik, medicin, lingvistik, musikvetenskap och teknik till religion, handarbete, sport, matlagning och mycket mer.

Fackspråkens ord är viktiga för kommunikation och samhörighet. Det mest utmärkande för fackspråken jämfört med allmänspråket är vilka ord som används och vilka betydelser orden har. De särskilda orden i fackspråken kallas för termer och har ofta en innebörd som inte är känd utanför fackområdet.

Termer underlättar kunskapsöverföringen mellan fackexperterna, inom en verksamhet eller mellan verksamheter. Men det kan också finnas andra skillnader mellan allmänspråk och fackspråk, i allt från uttal, stavning och böjning av ord till hur texter och samtal ser ut.

Fackspråken fungerar inte bara som verktyg för fackexperterna för att smidigt utbyta information sinsemellan. De är samtidigt gruppspråk, som bidrar till att skapa samhörighet mellan dem som ingår i gruppen och att avgränsa gruppen utåt . På så vis liknar fackspråk andra gruppspråk. Men medan ett gruppspråk som ungdomsspråk kan signalera avståndstagande från vuxenvärlden, signalerar fackspråk snarare auktoritet. Fackspråket fungerar alltså både för att effektivisera kommunikation om vissa ämnen och för att skapa och upprätthålla fackexperterna som grupp.

Det finns också stilistiska skillnader inom ett och samma fackspråk. Fackexperterna utvecklar ofta vardagliga sätt att tala om delar av sin verksamhet, med slangord och förkortningar – en jargong. I formellare texter använder de ofta mer skriftspråksanpassade, etablerade uttryck och överenskomna termer. För samtal eller skriftlig kommunikation med icke-experter kan fackexperterna använda mer pedagogiska uttryck. Det som kirurger sinsemellan kallar för appendicit, eller app som jargongord, beskriver de i kontakt med patienterna som blindtarmsinflammation.

Gränsen mellan fackspråk och allmänspråk är inte alltid tydlig. Ibland hämtar fackexperterna ord från allmänspråket och fyller dem med nya, mer specialiserade betydelser som de behöver för att kunna kommunicera. Ett sådant exempel är besök som i allmänspråket används om en tillfällig vistelse hos någon men som inom hälso- och sjukvården står för ett möte som en patient och t.ex. en läkare har om ett visst hälsoproblem.

Många termer stannar inom den snävare gruppen av specialister. Men en del vandrar över till allmänspråket, via massmedier, reklam och facklitteratur. Längs vägen tappar de ofta den mer specialiserade betydelse de har i experternas värld och får en mer allmän betydelse. I allmänspråket innebär till exempel trauma svår psykisk påfrestning, ofta som en följd av chock, sorg eller dylikt. Men den fackspråkliga betydelsen i medicinska sammanhang är ’fysisk eller psykisk skada som uppkommer till följd av yttre orsaker’. Här står trauma alltså även för fysiska skador, allt från en stukad fot, till livshotande skador efter en svår trafikolycka.

Hjälpte svaret dig?
Ja     
Nej