Skriv dna eller DNA, men var konsekvent. DNA har t-genus.

DNA är en initialförkortning av engelskans deoxyribonucleic acid, det vill säga deoxiribonukleinsyra. Det är en etablerad initialförkortning som används mer än i sin utlästa form och har karaktären av ett eget ord. Därför kan man skriva dna med gemener i likhet med förkortningar som mc, pc och tv. Det är särskilt vanligt i allmänspråket och i medietexter. Gemen form är också det naturliga när förkortningen har överförd användning: "Det ligger i Socialdemokraternas dna".

Men förkortningen skrivs ofta också med versaler, även i allmänspråket. Särskilt inom vissa fackspråk är det vanligt att initialförkortningar skrivs med versaler, till exempel inom biologi och medicin. På engelska skrivs i regel alla initialförkortningar versalt, vilket också kan påverka svenskt språkbruk. Oavsett vilket skrivsätt du väljer bör du vara konsekvent i din text.

En liknande initialförkortning är RNA som står för engelskans ribonucleic acid, alltså ribonukleinsyra på svenska. Den är inte lika etablerad som självständigt ord och förekommer dessutom ofta i andra förkortningar som mRNA, rRNA och tRNA. Dessa förkortningar, som kanske är mer okända än DNA, kan bli mer svårlästa om man skriver dem helt med gemener, exempelvis rrna. Därför rekommenderar Språkrådet att initialförkortningen RNA skrivs med versaler.