I första hand rekommenderar vi snippadom respektive snippbärare eftersom dessa former har störst stöd i bruket. Men även snippdom respektive snippabärare är korrekta utifrån mönstren för ordbildning.

När förledet i ett sammansatt substantiv består av ett substantiv som slutar på -a faller slutvokalen ofta bort: flicknamn, fickpengar, skolfrågor, åskväder. Detta är ett mycket gammalt ordbildningsmönster. Men substantiv som har börjat användas som förled under de senaste tvåhundra åren, som snippa, behåller däremot ofta -a: mammaklänning, kassakvitto, massafabrik, pizzabagare, datasystem, villatomt.

Ibland finns en variation för sammansättningar med substantiv på -a, som pulka i pulkbacke/pulkabacke och svenska i svensklärare/svenskalärare.

Både snippdom och snippadom är alltså korrekta former. Den senare varianten, snippadom, är dock väldigt mycket vanligare i bruket. Det spelar sannolikt in att sammansättningen används för att beteckna en dom som gäller användningen av ordet snippa, alltså metaspråkligt. I andra sammansättningar med snippa, som snippbärare eller snippabärare, är det i stället varianten utan -a som dominerar i bruket: snippbärare.

Det verkar alltså som att språkbrukare gör skillnad mellan sammansättningar som har metaspråklig betydelse och sådana som inte har det. Om sammansättningens betydelse har att göra med själva ordet verkar det finnas en starkare tendens att behålla -a i slutet av förledet: snippadom.

Läs även:

• Skriver man svenskalärare eller svensklärare?
• Varför får vissa ord -e, -o eller -u i sammansättningar, som ödlefötter, känslostyrd eller ladusvala?