Avstavning innebär alltid ett avbrott i läsningen, så undvik att avstava om det inte är nödvändigt. Ett alternativ är att välja kortare ord eller formulera om texten.

De flesta texter och dokument klarar sig utan avstavning, särskilt om de har ojämn högermarginal. Exempelvis webbtexter bör alltid ha ojämn högermarginal. Där bör man endast avstava mycket långa uttryck som annars skulle ge stora gluggar i texten.

Men texter som är indelade i kolumner eller smala spalter måste ibland avstavas. Det gäller också formgivna tryckta texter med rak högermarginal, som ofta måste avstavas för att mellanrummen mellan orden inte ska bli för stora. Eftersom avstavningar gör en text svårare att läsa, är det viktigt att begränsa dem och undvika mer än tre avstavade rader i sträck.

Två principer för avstavning

Det finns två olika principer för avstavning: ordledsprincipen och stavelseprincipen. Ordledsprincipen tar hänsyn till ordets uppbyggnad i ordled (stol-ar). Stavelseprincipen följer ordets uttal i stavelser (sto-lar). Stavelseprincipen kallas även enkonsonantprincipen, eftersom den i praktiken innebär att den delen av ordet som hamnar på den nya raden inleds med en konsonant.

Man kan välja fritt mellan ordledsprincipen och stavelseprincipen och till exempel låta utrymmet på raden avgöra (pojk-ar eller poj-kar, bus-ig eller bu-sig). I många fall leder principerna till samma resultat (spel-ning).

Allmänna krav på avstavningar

Om man ändå avstavar är det viktigt att göra avbrottet så lite störande som möjligt. Oavsett vilken princip man utgår från finns det därför några allmänna krav på avstavningar:

1. Både det som står före och efter bindestrecket måste innehålla minst en stavelse.
   Undvik därför avstavningar som medicin-sk, bygg-d och skriv-s, där det som står efter bindestrecket är ett eget ordled, men inte en stavelse. 

2. Lämna inte en bokstav ensam vid avstavning.
   Det gör texten svårläst samtidigt som man bara vinner väldigt lite utrymme.
   Det gäller tydligast korta tvåstaviga ord: undvik avstavningar som ä-ta, ä-ven och ät-a, sjung-a. Vid avstavning av sammansättningar och avledningar kan till nöds en bokstav stå ensam på en rad: e-post, o-typisk, i-hålig, skärgårds-ö.

3. Undvik svårtolkade eller olämpliga uppdelningar som tran-sporter och urin-vånare.

Läs även:

• Finns det tillfällen då man inte bör avstava?
• Hur gör man när det hamnar tre likadana konsonanter intill varandra? Skriver man till exempel misssköta eller missköta, och hur gör man vid avstavning?
• Språkrådets avstavningslexikon (länk till annan webbplats)