När man avser själva spelet, varumärket eller företaget följer man företagets eget skrivsätt med stor bokstav och accent: Pokémon, Pokémon Go, Pokémonspelet.

Som beteckning för spelfigurerna fungerar ordet närmast som ett substantiv och skrivs därför med liten bokstav: pokémon. Accenten är från början en läsarservice till engelsktalande för att de inte ska läsa ut ordet med stumt e; det anger alltså inte betoning, vilket är den normala funktionen för akut accent. I svenskan är det valfritt att sätta ut accenten eller inte, och i bruket är det mycket vanligt att den tas bort: pokemon. (Detsamma gäller risvinet sake, som ofta skrivs med accent i engelskan men utan i svenskan.)

Med liten bokstav skrivs även sammansättningar bildade på spelfigurerna eller annat spelinnehåll: pokébollar, pokemonjägare. Beskrivande engelska benämningar på saker i spelet är naturliga att försvenska: pokéeggs skrivs då pokemonägg eller pokéägg etc. Sammansättningar skrivs utan bindestreck: pokemonägg, inte pokemon-ägg. Flerordiga sammansättningar kan dock behöva ett bindestreck före det sista ledet: Pokémon Go-försäljning.

Det naturliga hade kanske varit att böja pokemon som de flesta andra ord med n-genus och liknande ordslut, som demon, anemon och telefon, med -er i plural: flera pokemoner, de där pokemonerna. Men: Som substantiv böjs pokemon enligt Pokémontraditionen inte i plural, inte heller i engelskan: en pokemon, flera pokemon; one pokémon, two pokémon. Man bör alltså inte skriva pokémons med plural-s vare sig i svenska eller engelska. Det är ovanligt med s.k. nollplural för ord i n-genus, men måste man böja pokemon i bestämd form är det rimligast med samma form i singular och plural: den där pokemonen, de där pokemonen.

Pokémon, som lanserades i mitten av 1990-talet, är en hopdragning av pokettomonsuta – ett japanskt lån från engelskans pocket monsters (’fickmonster’).