I detta fall, som i många andra, är språkkänslan och språkbruket vacklande i valet mellan subjektsform (jag, du, han, hon, vi, ni, de) eller objektsform (mig, dig, honom, henne, oss, er, dem). Vanligast är dock mig och motsvarande former.

Satsen i frågan kan sägas gå tillbaka på en sats där verbet har aktiv form: ”Hela familjen tillönskar dig en fin sommar”. I den satsen finns två objekt, dig och en fin sommar. När man gör om satsen så att verbet står i passiv form (tillönskas), kan man välja vilket av objekten man vill låta stå som subjekt. Det av den aktiva satsens två objekt som kommer först i den passiva satsen har vi en stark tendens att uppfatta som subjekt. Det beror på att svenska huvudsatser börjar med subjekt i två fall av tre. Därför säger vi alltså ”uppdraget anförtroddes oss av kommittén” men ”vi anförtroddes uppdraget av kommittén”, ”diktsamlingen tillägnades honom” men ”han tillägnades diktsamlingen”. På samma sätt är det naturligt att säga ”en fin sommar tillönskas dig”, men ”du tillönskas en fin sommar”. Det rekommenderar vi också i första hand.

Det finns minst ett femtiotal verb av detta slag: anbefalla, anförtro, avkräva, beröva, frånkänna, inbilla, missunna, tillägna m.fl. Tendensen är inte riktigt lika stark vid alla verb, och sammanhang och betoning kan också spela roll.