Det går bra att ibland inleda en mening med och eller men. En mening kan börja med men när den står i motsättning till hela den föregående meningen, inte bara en del av den. Det är ofta bättre än att försöka uttrycka motsättningen med ett dock eller emellertid, ord som kan låta uppfattas som alltför formella för vissa stilnivåer. Man skriver alltså gärna: Experter har intygat att han fått hörselskadan genom att i alla år ha arbetat som musiklärare med fiolelever. Men försäkringskassans läkare vägrar att acceptera hörselskadan som arbetsskada. Det är ofta bättre än Försäkringskassans läkare vägrar dock att skriva under.

På motsvarande sätt kan man börja en mening med och när den innebär ett tillägg till informationen i föregående mening eller meningar. Särskilt när meningen är sista ledet i en uppräkning eller uttrycker ett slags sammanfattning, så kan ett inledande och ge särskilt eftertryck: Kontoret har hållit stängt på fredagar. Förfrågningar från allmänheten ligger obesvarade sedan förra året. Ingen ny information har lagts ut på webbplatsen sedan februari. Och det är ändå bara de missförhållanden som gäller ansiktet utåt.

Men meningsinledande men och och bör ransoneras. Flera meningsinledande och eller men efter varandra ger ett pratigt intryck.