Tremänning används om släktingar i tredje led, d.v.s. barn vars ena förälder är kusin med en förälder till ett annat barn. Och så kan man gå vidare led för led och tala om fyrmänning, femmänning o.s.v.

Det är vanligtvis släktforskare som använder dessa uttryck. I allmänspråket talar man hellre om sysslingar, och i nästa led bryllingar, och sedan pysslingar. Och för det mesta använder man de senare orden lite skämtsamt, för att beteckna avlägsna släktingar i allmänhet.

Ordet syssling betydde ursprungligen ’kusin på mödernet’, och det är bildat till syster. Ordet brylling betydde ursprungligen ’kusin på fädernet’, och det är bildat till broder. Och pyssling är ursprungligen inte alls släktskapsord; det är troligen diminutiv till pys ’liten pojke’.

I finlandssvenska används ordet småkusin i betydelsen ’barn till mors eller fars kusin’. Småkusin är alltså synonymt med syssling.